Publicerad den

The Mommyheads ger sig inte förrän de är popens nya kungar

The Mommyheads

Nu är The Mommyheads tillbaka och Fanfar! släpper albumet “New Kings of Pop” på vinyl och digitalt. I samband med skivan kommer bandet att turnera med svenska Eggstone.

Det är svårt att placera amerikanska The Mommyheads i ett fack. Ingen enskild genre är bred nog att fånga bandets fantasifulla och egensinniga pop. Det visar man inte minst på den nya skivan, ”New Kings of Pop”, som släpps av den svenska etiketten Fanfar! i augusti.

The Mommyheads bildades i New York 1987, medan bandets medlemmar fortfarande gick i high school. Redan tidigt präglades bandets musik av experimentlusta och regelbrott. Influenser från brittiska postpunkare som XTC fanns med från början och med tiden utvecklades The Mommyheads eget sound till ett kalejdoskop av oväntade blinkningar till klassisk pop och rock som The Beatles och Queen.

Det gick så bra för bandet, att man fick kontrakt med stora Geffen. Det blev också slutet på bandets första inkarnation. Mötet med musikbranschen resulterade i albumet “The Mommyheads”, förhandlingar på advokatkontor och det faktum att medlemmarna helt tappade sugen. The Mommyheads upplöstes 1998.

Men fansen hade inte glömt The Mommyheads. Inte minst började ryktet om bandets egensinniga musik att sprida sig i Skandinavien. Kul, tyckte man på andra sidan Atlanten och runt 2008 var The Mommyheads åter ett band som skrev låtar tillsammans, repeterade och gav ut skivor.

Sedan förra albumet, “Future You”, ges The Mommyheads skivor ut i samarbete med den svenska etiketten Fanfar!

LP:n “New Kings of Pop” utkommer på vinyl och digitalt den 14 augusti 2020. I anslutning till släppet kommer The Mommyheads att genomföra en turné i Skandinavien tillsammans med Eggstone.

Här öppnas paketet med testpressningen av ”New Kings of Pop”

Läs mer

Publicerad den

Grattis på födelsedagen, Karl Martindahl!

Karl Martindahl with The Mommyheads

Idag, den 5 juni 2020, fyller artisten och låtskrivaren Karl Martindahl 40 år. Vi lyfter på hatten och minns när han hoppade in som sångare i The Mommyheads.

Karl Martindahl blev rikskänd som deltagare i teveprogrammet Fame Factory under åren 2003-2004. Han har också medverkat i Melodifestivalen och haft band tillsammans med Alice Coopers gitarrist Ryan Roxie.

Dessutom är Karl Martindahl en hängiven beundrare av The Mommyheads. Något som ledde till att han fick hoppa in som sångare i bandet, då Adam Elk i princip tappade rösten under en period av Sverige-turnén 2010. Man kan konstatera att det gick ganska bra. Klippet är Jaded inspelad i Sundbyberg.

The Mommyheads med Karl Martindahl: Jaded

Stort grattis!

Publicerad den

The Mommyheads släpper album på svensk etikett och turnerar i Skandinavien

The Mommyheads

Det legendariska indiebandet The Mommyheads lämnar New York för att ge ut sitt tionde album i Sverige. I augusti kommer ”Future You”, som följs upp av en turné i Skandinavien.

Sällan har begreppet kultband passat så väl som när det gäller The Mommyheads. Bandet bildades 1987 – när gruppens medlemmar fortfarande gick på college – och deras fantasifulla och egensinniga popmusik nådde snabbt en hängiven skara fans runtom i världen.

Det gick bra för The Mommyheads. Så bra att de hamnade på ett stort skivbolag. Men det var också början till slutet. De spelade in en LP för Geffen, men bolaget krisade och kickade ut bandet redan innan skivan släpptes. The Mommyheads möte med musikbranschen handlade mest om att träffa advokater och de lade ned bandet med en känsla av att aldrig någonsin återvända.

Tio år av tystnad följde, men det var en frånvaro som snarast spädde på fansens intresse. Genom internet blev det till slut uppenbart för bandets medlemmar – som bara träffats sporadiskt sedan splittringen – att det pratades mer om dem än någonsin tidigare. Kanske var det dags att ge musiken en andra chans?

The Mommyheads återbildades 2008 och har sedan dess regelbundet gett ut skivor och spelat live, inte minst i Skandinavien. En särskild uppmärksamhet har man fått från svenska fans, och det är en kärlek som är besvarad. Idag ser bandet Sverige som sitt andra hemland.

Därför är det kanske inte så överraskande att Edward Forslund från Riddarna och Pink Milk sjunger en av låtarna på nya skivan. På svenska. ”Eldsjäl” är bonusspår på den digitala utgåvan.

Det är svenska etiketten Fanfar! som ger ut Future You, bandets tionde album sedan starten. Här möter vi en musik som landat i en avspänd blandning av influenser från popens hela universum och det fantasifulla och egensinniga kalejdoskop som alltid varit bandets signum. Även texterna avslöjar att det här är ett band som mognat. Om man förr sjöng om stenar och spindlar, så är dagens texter angelägna, samtida.

Skivan släpps på vinyl och digitalt.

The Mommyheads spelar i Sverige, Norge och Danmark under perioden 30 augusti – 7 september.

Publicerad den

Med ”Mutual Enemy” fortsätter The Mommyheads att leverera suverän pop

Still from the music video "Mutual Enemy" by The Mommyheads

Amerikanska indiepoparna The Mommyheads släpper albumet ”Future You” på Fanfar! i denna månad. Nu kommer ytterligare ett starkt smakprov från skivan i form av videon ”Mutual Enemy”.

The Mommyheads: Mutual Enemy

Vad handlar låten Mutual Enemy om? Så här säger Adam Elk, låtskrivare och sångare i The Mommyheads:

Spoiler alert: Vi ger Robert Mueller en chans att berätta för oss hur han verkligen känner på 2:16.

Adam Elk

Mutual Enemy återfinns på albumet Future You, som släpps av Fanfar! den 30 augusti 2019.

Publicerad den

”Woke up a Scientist” är första video från kommande albumet ”Future You” med The Mommyheads

From the music video "Woke up a Scientist" by The Mommyheads

Den första videon från The Mommyheads kommande album fastnar lika lätt som den har ett viktigt budskap. Kommer ”Woke up a Scientist” att bli höstens stora hit?

”Woke up a Scientist”, hämtad från det kommande albumet ”Future You”, är en låt om hopp och unga människors vilja och förmåga att förändra vår värld. ”Woke up a scientist” har inte bara ett aktuellt tema, det är också en av The Mommyheads starkaste låtar.

The Mommyheads: Woke up a Scientist

”Woke Up A Scientist” är tillägnad alla som bär på en otyglad fantasi. I just det här fallet var det min son som vaknade en morgon och utbrast att han ville bli vetenskapsman. Jag fyllde i det textmässiga tomrummet med min tolkning av hur världen skulle kunna ha nytta av att vi återupptäckte det orädda känslan hos vårt eget inre barn.

Adam Elk, The Mommyheads

Den 30 augusti 2019 släpper vi det nya albumet med The Mommyheads, ”Future You”.

Publicerad den

”Delirium Bullonate” är den nya singeln med Robert Johnson och Punchdrunks

Robert Johnson and Punchdrunks

”Delirium Bullonate” är den nya singeln från Robert Johnson and Punchdrunks. Låten är hämtad från det kritikerrosade albumet ”Morte di Seeburg”.

Robert Johnson and Punchdrunks är ett av världens mest respekterade namn inom instrumental rock. Få har fört arvet från Link Wray vidare med sådan grace och samtidigt lyckats föra in influenser från italiensk skräckfilm såväl som synthmusikens pionjärer.

Bandets elfte, starkaste och – kanske – sista album ”Morte di Seeburg” är filmmusik till en film som aldrig nådde biodukarna. Det perfekta soundtracket till din inre italienska 70-talsthriller.

Den låt från albumet som kanske bäst summerar Robert Johnson and Punchdrunks hela karriär är ”Delirium Bullonate”. Idag släpps den som digital singel.

Detta kan mycket väl vara en av bandets allra bästa låtar. Njut!

Video till ”Delirium Bullonate”

Låten på Spotify

Publicerad den

Lily & Madeleine tipsar om sina svenska favoriter

Lily & Madeleine London 2014

De senaste åren har den unga amerikanska duon Lily & Madeleine varit favoriter i hörlurarna. Så pass stora favoriter att jag under 2014 faktiskt såg dem tre gånger; i Oslo, London och Stockholm.

Särskilt i svensk press jämförs duon vanemässigt med svenska First Aid Kit. Inte minst därför att systrarna Lily och Madeleine Jurkiewicz upptäcktes genom att framföra en låt av systrarna Johanna och Klara Söderberg i First Aid Kit, ”Our Own Pretty Ways”, på YouTube.

Problemet med jämförelsen ”det amerikanska svaret på First Aid Kit” är att det inte stämmer. Det är inget fel på First Aid Kit, tvärtom, men deras sound är utpräglat Americana. Lily & Madeleine brukar kategoriseras som folkpop, men jag vet inte… Kanske indiepop i allmänhet kan fungera? Men lyssnar man på de båda banden sida vid sida, så är likheterna inte särskilt stora.

Vad är så speciellt med Lily & Madeleine? För mig personligen är upplevelsen av att höra dem som att dricka klart vatten, det är en ren,  befriande känsla. Jag tycker att Lily and Madeleine är två mycket starka låtskrivare, och deras musikaliska karaktärer kompletterar varandra på ett faktiskt unikt sätt.

Nåväl, det här är en rekommendation att lyssna på Lily & Madeleine, som just kommit med ett nytt album. ”Keep It Together” är deras tredje fullängdare.

Och apropå jämförelsen med svenska First Aid Kit, så är det ett faktum att Lily & Madeleine inte bara gillar dem – de är väldigt förtjusta i svensk musik överhuvudtaget.

Här är Lily and Madeleines Spotify-lista med svenska låtar:

Foto

Bilden på Lily & Madeleine från London 2014 är tagen av Magnus Nilsson.

Publicerad den

Lars Cleveman live på Guldtuban 2008

Lars Cleveman Guldtuban 2008

Här är ett filmat dokument från när Lars Cleveman spelade några av sina låtar på ett litet kafé i Årsta den 13 februari 2008. Med på spelningen är också gitarristen Håkan Soold.

I samband med att bob hunds gitarrist Conny Nimmersjö släppte sin första soloskiva genomförde han och Lars Cleveman varsin spelning på Guldtuban, ett numera nedlagt kafé i stadsdelen Årsta i Stockholm.

Vid tillfället höll Lars Cleveman på att spela in sin egen skiva ”Voices In My Head”. Djupt involverad i produktionen var gitarristen Håkan Soold från The Plastic Pals, och han deltog också på de tre sista låtarna av Lars Clevemans omkring 25 minuter långa set.

Vid tillfället hade jag lånat en videokamera och passade på att testa hur den fungerade. Idag hittade jag den gamla upptagningen och har – med Lars Clevemans goda minne – lagt upp den på Youtube:

Det är lite skakigt i början av klippet, men det ger sig snart (när jag hunnit ta plats på stolen bredvid pianot) och jag tycker att det är en helt okej dokumentation av den här händelsen. Hursomhelst är Lars och Håkans insats mycket bra.

Publicerad den

Vackert vansinne med finska Oranssi Pazuzu

Oranssi Pazuzu Stockholm 2013

Finska Oranssi Pazuzu är ett band som målar tavlor med sin musik. De bilder som jag får i huvudet är tecknade med vansinne. Det är dynamiskt, vackert och gör mycket ont i öronen.

Allt sedan det sena 1960-talet har rockband – på allvar eller som skämt – tävlat i att spela på högst volym. Kronan i juvelen är väl metalbandet Manowar som vid flera tillfällen försökt att bevisa sin tes om att vara ”världens högst spelande band”.

Finska Oranssi Pazuzu kan mycket väl konkurrera om titeln, om man får döma av min hörsel efter lördagens konsert på Püssy a Go Go i Stockholm. Fast den höga volymen verkar inte hos den finska kvintetten ha samma machovärde som den traditionellt haft under rockens historia. Volymen finns där och har ett egenvärde, men mest för att bidra till ljudbilden.

Oranssi Pazuzu bildades 2007 och har precis släppt sitt tredje album i eget namn; Valonielu (Svart Records). Musiken beskrivs som psykedelisk black metal. Konserten på Püssy a Go Go är som en resa till någon av HP Lovecrafts noveller. Jag tänker också på Hawkwind, det finns hos Oranssi Pazuzu en liknande känsla av malande rymdfärd; ett science fiction-äventyr som löper amok.

Genren black metal är annars – som så mycket annan musik – fast i uttalade och outtalade regler, måsten och förbud. Allt sådant som tar död på det intressanta med musik, tycker jag. Men Oranssi Pazuzu är ett exempel på motsatsen, ett band som trotsar det förväntade. Det finns en bra dynamik i bandets musik, som blir särskilt tydlig live. Intensiteten går upp och ned, men medlemmarna är inte nödvändigtvis synkrona. När fyra av dem dämpar sitt spel kan den femte ösa loss som besatt.

Varm rekommendation.

Foton från Oranssi Pazuzus spelning på Püssy a Go Go i Stockholm 2013

Alla foton tagna av Magnus Nilsson.

Länkar

Publicerad den

Kai Martin & Stick! tillbaka med den äran

När Kai Martin & Stick! återuppstår för att framföra albumet Röd plåt bevisar man bandets storhet; en genuin kvalitet som kanske rent av vuxit till sig sedan bandet lade ned verksamheten 1985.

Redan 1977 bildade Kai Martin och Peter Bryx punkbandet Stick!, men det var under namnet Kai Martin & Stick! som man skivdebuterade 1979 och skulle skapa sig ett namn inom svensk postpunk.

Kai Martin & Stick! var ett av de första banden i Sverige som lämnade punkens enkla energi för en mer sofistikerad, konstnärlig stil. Kai Martin uppträdde i det überestetiska teveprogrammet Chrome 22 iförd elegant kavaj och kravatt; något som i sig kunde provocera i det überenkelspåriga Sverige i början av 1980-talet. Men Kai Martin & Stick! hade också ett politiskt anslag. Mitt i en ganska dimmig och introvert textmassa fanns på albumet Röd plåt (1982) ett oväntat rent politiskt budskap:

Rör, rör, rör dig nu
Nu är det tid att leva
Demonstrera, demonstrera

Den här kombinationen var svårsmält för sin samtid, och hade både efterdyningarna av proggen och den ärligt talat ganska foträta svenska punken emot sig.

Personligen tyckte jag, som var i mitten av tonåren när Kai Martin & Stick! släppte sitt banbrytande album ”Röd plåt”, att gruppen var lite för distanserad. Det var lite för mycket poser för mitt glödande tonårshjärta; och sett i backspegeln kan man kanske ge mig rätt och konstatera att jag inte förstod dem – i samma andetag. Men jag minns också hur gruppens skivor cirkulerade i bekantskapskretsen, hur vi diskuterade dem och – inte minst – en vild spelning på Kolingsborg i Stockholm.

Kai Martin & Stick! lade ned verksamheten redan 1985, och hann under sin tid med att ge ut fyra LP-skivor och fem singlar. Och nu, nära 30 år senare, har gruppen återförenats för att sparka liv i just albumet ”Röd plåt”. För första gången någonsin spelar man alla låtar på skivan live. Och fyra av sex medlemmar är med från 1980-talets konstellationer.

Av en slump fick jag reda på att Kai Martin & Stick! skulle framföra ”Röd plåt” på Scandic Grand Central igår, lördagen den 6 april 2013. Anar att det var tänkt som ett genrep inför dagens – betydligt flitigare annonserade – spelning på hemmaplan, på Pustervik i Göteborg.

Återföreningar riskerar alltid att klafsa in i det nostalgiska ”det var ju så roligt förr i världen, när vi var unga” och det var väl med en viss skepsis som jag tog mig till hotellet på Vasagatan. Samtidigt har tiden gett en sådan distans, att det som i sin samtid var infärgat av en tonårings alla sammanhang försvunnit och att jag idag ser helt andra kvaliteter i gruppens skivor.

Och jag kan bara konstatera att Kai Martin & Stick! anno 2013 faktiskt känns aktuella, relevanta, bra. Särskilt imponerad blev jag av Kai Martins sång. Sångrösten måste ju hållas i trim, och Kai Martin sjunger med samma energi, pondus och klipp i tonerna som någonsin förr.

Det var en återkomst med värdighet, men framförallt – en bra skiva framförd av ett bra band.

Foto

Magnus Nilsson