Publicerad den

Solen Skinners ”The Lathering” är den extrema musikens piggaste nykomling

Solen Skinner: The Lathering

Nu kommer Solen Skinner med sitt debutalbum ”The Lathering”. Skivan för oss rakt ned i helvetet och visar att det finns hopp för upplevelser i den extrema kulturens ytterkanter.

Den finska trion Solen Skinner är lika mycket en performancegrupp som ett band. Var gränserna går är inte så viktigt, och själva grejen med Solen Skinner är kanske att de upplöser gränser. Kön, person, genre, artist, publik. Inget spelar någon roll och allt spelar roll.

Konstellationen Solen Skinner är relativt ung. När de spelade på Norbergfestivalen 2023 var de ännu i sin linda. Ändå framstod deras föreställning, i ett nära nog nedsläckt industriminne, som oerhört färdig. Det är kanske löjligt att börja jämföra band idag med industripionjärer som Throbbing Gristle, men Solen Skinner har hittat dit – till samma kärna.

Det vackra och det spröda lurar in dig i deras garn, det brutala slår dig till marken när du slappnat av som mest. Och vem tusan är det som börjar väsa där i slutet av ”A Drop Falling”? Är det hin håle själve som tittar fram ur gruvhålet? ”The Lathering” är ett vittnesmål om något stort som hände i Krossverket den 7 juli 2023. Något som gjorde att alla som var där till slut skrek i lycklig extas.

Lyssna på ”The Lathering”

Publicerad den

Vackert vansinne med finska Oranssi Pazuzu

Oranssi Pazuzu Stockholm 2013

Finska Oranssi Pazuzu är ett band som målar tavlor med sin musik. De bilder som jag får i huvudet är tecknade med vansinne. Det är dynamiskt, vackert och gör mycket ont i öronen.

Allt sedan det sena 1960-talet har rockband – på allvar eller som skämt – tävlat i att spela på högst volym. Kronan i juvelen är väl metalbandet Manowar som vid flera tillfällen försökt att bevisa sin tes om att vara ”världens högst spelande band”.

Finska Oranssi Pazuzu kan mycket väl konkurrera om titeln, om man får döma av min hörsel efter lördagens konsert på Püssy a Go Go i Stockholm. Fast den höga volymen verkar inte hos den finska kvintetten ha samma machovärde som den traditionellt haft under rockens historia. Volymen finns där och har ett egenvärde, men mest för att bidra till ljudbilden.

Oranssi Pazuzu bildades 2007 och har precis släppt sitt tredje album i eget namn; Valonielu (Svart Records). Musiken beskrivs som psykedelisk black metal. Konserten på Püssy a Go Go är som en resa till någon av HP Lovecrafts noveller. Jag tänker också på Hawkwind, det finns hos Oranssi Pazuzu en liknande känsla av malande rymdfärd; ett science fiction-äventyr som löper amok.

Genren black metal är annars – som så mycket annan musik – fast i uttalade och outtalade regler, måsten och förbud. Allt sådant som tar död på det intressanta med musik, tycker jag. Men Oranssi Pazuzu är ett exempel på motsatsen, ett band som trotsar det förväntade. Det finns en bra dynamik i bandets musik, som blir särskilt tydlig live. Intensiteten går upp och ned, men medlemmarna är inte nödvändigtvis synkrona. När fyra av dem dämpar sitt spel kan den femte ösa loss som besatt.

Varm rekommendation.

Foton från Oranssi Pazuzus spelning på Püssy a Go Go i Stockholm 2013

Alla foton tagna av Magnus Nilsson.

Länkar