Publicerad den av — Lämna en kommentar

Robert Johnson berättar om nya albumet “Surf på svenska”

Robert Johnson and Punchdrunks: Surf på svenska

Idag släpps ett nytt album med Robert Johnson and Punchdrunks – “Surf på svenska”. Den distade och gitarrbaserade surfrockens främsta företrädare fortsätter att överraska. Robert Johnson berättar själv om skivan.

Det har alltid varit när snarare än om. Vid tiden runt ”Aloha From Havana” så gjorde till och med Per Thorsell ett omslag till vår ”Surf på Svenska” men som då hette ”Aloha From Hälsingland”. Det var 1997.  Det blev inte mer än ett omslag och där vi översatte ordagrant till svenska. Istället kom Thomas Öberg och Jonas Jonasson från bob hund indansande med andra idéer och allt föll i glömska. 

Det skulle dröja – mellan tummen och pekfingret – 20 år tills funderingarna dök upp på nytt. Jag var då ett stort fan av Tonbruket och gick på alla deras spelningar. Johan Lindström i Tonbruket höll vid den tiden på med sin nystartade septett och ville ha lite smakråd. Märkligt, såhär i efterhand. Jag var i hans studio en hel dag och fick lyssna samt ta med filer hem. Var även med och gjorde ett par pålägg. Minns att vi välte SJ-pallar i studions portuppgång. Jag sa till Johan att jag tyckte att han hade svaga titlar och gav en hel radda förslag som till exempel ”Lugnets Industriområde”, ”Ålkistan” och ”Kräftriket”. Jag minns att Johan hummade men när skivan väl kom ut var det vanliga titlar och ingenting om att jag hade hjälpt till. Brydde mig inte om det så mycket. Jag hade ju fått se min favoritgitarrist i aktion. Det räckte långt.

Johan spelade sen på en av mina plattor, så vi var kvitt.

Jag hörde istället av mig till Martin Hederos från samma band om han skulle kunna tänka sig att spela det jag såg framför mina ögon. Martin var försiktigt positiv men hade redan tusen projekt i rullning så det blev inte mer än att det skulle vara en kul idé.

Ytterligare något år gick innan jag frågade Mattias Bärjed från The Soundtrack of Our Lives. Här tog det säkert ett år innan han ens svarade och på samma sätt som Martin. Jag insåg dessutom att det skulle ta lång tid, kosta en hel del pengar och att han bor på Gotland, vilket skulle bli krångligt rent logistiskt. Hur mycket jag än älskar hans filmmusik till Mikael Marcimains filmer så drog jag öronen åt mig.

Nu var vi framme 2024 och jag beslöt mig för att göra skivan själv. Hade egentligen bara två krav på mig själv. 1. Det skulle vara utan gitarr 2. Det skulle innehålla dragspel. Jobbigt utgångsläge när man är gitarrist och definitivt inte kan spela dragspel. Men – jag älskar dragspel. Jag älskar folkmusik och det har aldrig någonsin i detta land producerats en bättre skiva än Jan Johanssons “Jazz på Svenska”. Ingen är ens nära.

Allt började med titlarna. Sen kom musiken. Det skulle bli vackert. Det blev vackert. Jag har ägnat mer tid åt den här skivan än vad jag vill medge offentligt. Mer än alla andra tillsammans. Jag har slitit och fått hjälp och tagit till både gemena knep samt modern teknologi. Det vill säga allt det som andra musiker har tid med eller som eventuella skivbolag vill betala för i Atlantis Studio. Moraliserandet bryr jag mig lika lite om som att jag medvetet spelar fel på skivor och att jag släpper igenom versioner ingen vettig människa skulle behålla. 24 timmar om dygnet har jag bilder och ljud av låtar i huvudet. De ser inte ut och låter inte som andra musikers. Hur vet jag det? Jag vet det. Jag tycker mig aldrig höra något som låter som min musik. Aldrig gjort. Kommer aldrig höra det heller. Inga priser. Inga pengar. Nån bra recension dimper ner. Inget mer. Jag måste förklara för alla utom för Magnus Nilsson på mitt skivbolag Fanfar! Jag tror att han litar på mitt musikaliska omdöme. Men jag är inte säker. Jag fortsätter därför göra skivor tills han säger stopp. Då slutar jag. Då ska jag bara boxas.

Det är Magnus som vill att detta ska vara Robert Johnson and Punchdrunks. Såna saker lägger jag mig inte i. Till sist, jag älskar den här musiken men jag kommer aldrig framföra den live. Det är ingen sån musik. Tror knappt det går att köra bil till. Lyssna i lurar under evighetslånga tåg- och flygresor kanske. Lägger mig inte i det heller.

Vackert så.

Lyssna på och ladda ned ”Surf på svenska” hos Bandcamp.

Yngsjömordet

Den sista kvinnan som fick plikta med sitt liv i Sverige. Fantastisk film från 60-talet med Gunnel Lindblom, Gösta Ekman och Christina Schollin. Nej. “Skånska mord” med Ernst-Hugo Järegård är inte bättre.

Tatuerade Johansson

Lite gangsterromantik är inte något nytt påfund utan har alltid funnits och jag har läst hur mycket som helst om Salaligan och dynamitarder.

Lugnets industriområde

Innan Hammarby sjöstad gick man på svartklubb i Lugnet. Det var hojklubbar som hade fester och man (jag) spelade biljard om pengar.

Bildsköne Bengtsson

Se “Tatuerade Johansson” ovan.

Alkeby i Dragonhagen

Dragonhagen var en dansbana i Brottby i Roslagen. En gång – tidigt 70-tal – träffade jag Djurgårdens målvakt där. Större än nån musiker jag träffat.

Säters fasta paviljong

Vi i Stockholm hade “Beckis”, eller det formella Beckomberga sjukhus. I Dalarna var det Säter och där hamnade Lars-Inge Svartenbrandt och liknande. Främst namnet jag tycker är så kusligt.

Sup i Ålkistan

På väg ut från Brunnsviken till Stockholms skärgård stannade båtägare för att ta en sup. Oklart varför.

Sista vilan i Jomala kyrka

På min mors sida har jag åländsk släkt. De begravs i Jomala kyrka. Ålänningar är annorlunda. De är alla sjömän och tycker aldrig att det blåser. Jag är sen ”Den Gamle och Havet” rädd för havet.

Kalklinbanan Forsby-Köping

Rena drömmen för ett pojkhuvud. Linbana som helt plötsligt dök upp när man åkte bil till Göteborg på gamla E3:an. Kunde gjort vad som helst för att åka i någon av korgarna.

Kräftrikets förbannelse

Vet faktiskt inte om det finns en förbannelse, men det borde finnas det.

Publicerad den av

”No Quietus” – The Mommyheads hittills mest hoppfulla album om döden

The Mommyheads: No Quietus

The Mommyheads möter döden med öppna armar på ”No Quietus” – deras 17:e album och kanske det viktigaste hittills. Det är en skiva om slutet, som känns som en början.

”No Quietus” – latin för ”ingen död” – är albumet där The Mommyheads förvandlar det oundvikliga till en livsbejakande, pulserande ljudresa. Det är ingen klichéartad, episk rockberättelser, utan ett ganska djärvt koncept som vävs fram ur rytm och melodislingor. Döden är albumets huvudperson, men tonen är allt annat än mörk. Snarare en dans på gränsen mellan existens och hopp.

”Triumph and Crash” inleder som en proggrockig begravningsmarsch för vår tids geopolitiska kaos, medan ”Black Veins” blottar en sårbarhet som genomsyrar hela albumet: ”Take these black veins and turn them blue; I gave all my oxygen to you” – en hjärtslitande skildring av beroende och uppoffring. Titellåten ”No Quietus” handlar om att stå vid en nära människas sida i livets sista skede, och ”I’m Your Apocalypse” visar bandet från sin mest uppretade sida, med skärande syntar och ett hypnotiskt 7/8-groove. ”Always Reaching” balanserar djupa texter med dansbara rytmer, innan sida ett avslutas med en sent 70-talsinspirerad Bee Gees-känsla – och en fundering över religionens plats i det hela.

Sida två fördjupar tematiken med låtar som ”Finally Free”, ”Strong” och ”It’s Only Life”. ”No Quietus” undersöker döden ur alla vinklar: samhällets, relationernas, tron och identitetens. Resultatet? Ett musikaliskt collage som känns lika nyskapande som tidlöst. Kanske är det här bandets mest hoppfulla album någonsin.

Skivan släpps för streaming den 7 november 2025 och LP-skivan kommer i december 2025. LP:n är begränsad till 300 exemplar världen över.

The Mommyheads: The Beast Is Back

Publicerad den av

Ola Backströms dolda skatt – nu kommer ”Gråton”

Ola Backström

Nu släpps ”Gråton” – ett urval av Ola Backströms efterlämnade inspelningar. Ola Backström (1953-2004) var lite av en doldis i den svenska alternativa populärmusiken, samtidigt en betydelsefull och egensinnig artist. Hans solomusik har hittills endast nått en liten krets kring familjen. Nu får fler möjlighet att upptäcka hans alster – sånger som i en annan tid hade kunnat bli svenska klassiker.

Ola Backström var gitarrist i Dag Vag och Stockholm Norra, och spelade på Torkel Rasmussons soloplattor. Men det var på egen hand, i hemstudion, som han skapade sin mest personliga musik. Med en trummaskin och en gitarr utforskade han ljud och känslor utan tanke på en publik eller en marknad. Resultatet är en samling låtar som bär på både skörhet och skärpa, humor och melankoli – alltid med en nyfikenhet på livet.

”Ola valde bort de enkla lösningarna. Han letade sig fram till sitt personliga uttryck, känslostarkt och finurligt”, minns Torkel Rasmusson. Inspelningarna – som hittades på överspelade kassetter och rullband – är skapade för skapandets skull, mellan barnpass och vardagsbestyr.

”Gråton” innehåller både färdiga låtar och skisser, från instrumental synthpop till absurdistiska skildringar av scenskräck och vardagsögonblick. Här finns en konstnär som aldrig slutade söka – och som nu, tjugo år efter sin bortgång, får sin musik hörd.

”För Ola var konst och musik ett lekfullt äventyr och samtidigt en högst allvarlig verksamhet”, säger Torkel Rasmusson. ”Det hörs i varje ton på den här skivan.”

Ola Backström: Gråton

Ola Backström: Gråton

”Gråton” är det första och enda soloalbumet av artisten Ola Backström (1953–2004). Det är ett oväntat album från gitarristen som var med och startade band som Dag Vag och Stockholm Norra på 1970-talet. Hans egna inspelningar visar en svensk väg mellan svensk progg och amerikansk, skimrande postpunk.

28,00 €
Shop now
Publicerad den av

Robert Johnson and Punchdrunks på Kollektivet Livet 1 oktober 2025

Robert Johnson and Punchdrunks

Robert Johnson och Punchdrunk återvänder till Kollektivet Livet Bar & Scen. Support: Bürner.

Kollektivet Livets favoriter Robert Johnson and Punchdrunks är tillbaka på scenen vid Slussen i Stockholm. Gruppen är alltid aktuell, och allra mest nu med sitt helt nya album, Box Office Poison, i bagaget. Bandet består av Robert Johnson på gitarr, Jonathan Doe (Samuraj Cities) på gitarr, Johan Wallnäs (Dub Sweden) på bas och synth, och Robert Johansson (Fact of Novelty) på trummor.

När man nämner Robert Johnson and Punchdrunks tänker man omedelbart på stilbildande instrumentell rock och ledmotivet till tv-serien Kent Agent. I mer än trettio år har bandet haft en respekterad position som nummer ett inom genren.

Robert Johnson and Punchdrunks bildades 1992. Även om deras musik och stil är djupt rotad i 50- och 60-talet, är de ovilliga att se tillbaka. Puritaner behöver inte anstränga sig: Robert Johnson and Punchdrunks går alltid sin egen väg.

Förband: Bürner! Bürner spelar klassisk hårdrock.

Detta är en 18+-tillställning (under 13 år måste åtföljas av en förälder eller vårdnadshavare).

Tid

1 oktober 2025, från klockan 18:30

Plats

Kollektivet Livet Bar & Scen, Stadsgårdsterminalen, 116 45 Stockholm

Entré

220 SEK

Biljetter

https://secure.tickster.com/sv/plv4jzf6yngk7lc/products

Publicerad den av

KC BABY på Årsta Folkets Hus den 4 oktober 2025

KC BABY (Photo: Emily Frick)

Vad kan vara mer lämpligt än att KC BABY släpper nytt album, Nästan perfekt, spelar live igen – och gör det på Årsta Folkets Hus?! Den folkhemska idyllen som vuxit till sig och blivit patinerad, men också vunnit en ny sorts skönhet. Det var också i Årsta som Kajsa Magnarsson och Conny Nimmersjö flyttade ihop och blev föräldrar. Och där relationen slutade, men inte bandet och det som fortsatte att vara gemensamt. Inte minst är duons andra album, ”Nästan perfekt”, en berättelse om just detta. Om det som skaver, om det som håller ihop.

Missa för allt smör i Småland inte denna unika spelning!

Tid

4 oktober 2025, klockan 19:00 – 20:30

Plats

Årsta Folkets Hus, Årsta Torg 5, Årsta, Stockholm

Entré

180 kronor

Biljetter

https://www.tickster.com/se/sv/events/wljmur053932by7/2025-10-04/kc-baby-live-pa-arsta-folkets-hus

Publicerad den av

Skivrelease för albumet Gråton med Ola Backström – gästas av Mattias Alkberg, Torkel Rasmusson mfl

Ola Backström Gråton, Rönnells

Ola Backström (1953–2004) var på 70-talet med om att starta band som Dag Vag och Stockholm Norra. Han spelade också gitarr och synth på Torkel Rasmussons soloskivor. I början av 80-talet lade han det publika musicerandet på hyllan för att fokusera på bildkonsten. Men fri från förväntningar och krav fortsatte han att skriva och spela in egen musik, som nästan ingen fick höra. Förrän nu.

Kom och fira releasen av albumet ”Gråton” med Ola Backström.

  • Mattias Alkberg med band spelar live
  • Torkel Rasmusson sjunger och samtalar om Ola
  • Siri, Frej och Måns Backström framför några av låtarna från skivan
  • Utställning med ett urval av Olas tavlor

Skivan ”Gråton”, sammanställd postumt av Olas efterlämnade inspelningar, visar en lågmäld och uttrycksfull låtskrivare med ett helt eget tonfall. Musiken bär spår av influenser från Brian Eno, Tom Verlaine och svensk progg, men talar med en personlig röst – både självklar och skör.

Skivan släpps på LP och strömningstjänster den 3 oktober 2025. ”Gråton” ges ut av skivbolaget Fanfar!

Tid

Torsdag 9 oktober 2025, kl. 19–22

Plats

Rönnells antikvariat, Birger Jarlsgatan 32, Stockholm

Entré

50 kr i dörren, ingen föranmälan krävs. Begränsat antal platser.

Arrangeras av Rönnells i samarbete med Fanfar!, Rönnells Vänner, Kulturrådet, Stockholms stad och Humlegården Fastigheter.

Publicerad den av

Med ”Box Office Poison” fortsätter Robert Johnson and Punchdrunks att knäcka allt motstånd

Robert Johnson and Punchdrunks

Sedan mer än trettio år är Robert Johnson and Punchdrunks världsledande i genren surfrock. Med åren allt mindre puritanska, men också alltmer slagfärdiga. ”Box Office Poison” är ett fascinerande verk från ett band som bara fortsätter att utvecklas.

Beroende på vem man pratar med så var det i Solna eller Stockholm som bandet Robert Johnson and Punchdrunks såg dagens ljus, för idag mer än trettio år sedan. Det kan kvitta lika, men det är kring frontfiguren Robert Johnson som det mesta har kretsat under årens lopp och det är hans kreativitet och hängivenhet som huggit bandets historia i sten.

Det här är inget band som följer andras trender och tidens nycker, det här är egensinne personifierat.

Det är klart att vi som skivbolag gillar de artister vi ger ut (vem skulle annars göra det?), men ärligt talat så måste man stå häpen inför ett artisteri som så stenhårt går sin egen väg. Och utvecklar sig. Hittar nya vägar, bryter ny mark. Även om det går emot de egna fansens förväntningar och att man riskerar att offra de hängivnas kärlek. För Robert Johnson and Punchdrunks finns inget alternativ. Det är den egna vägen eller ingen som gäller.

På ”Box Office Poison” står Robert Johnson och bandets förre basist i centrum. Det är mycket tack vare Tobias Einestad som skivan låter som den låter, som låtarna är byggda som de är.

Och resultatet är imponerande. Inte minst på vinyl. Sällan har en pressad svart vinyl sprakat igång en tyngd såsom på ”Box Office Poison”. Självklart har vi ett egenintresse av att säga så, men det är ändå sant. Betänk att det bara finns 300 exemplar av vinylen. När de är borta, så är de borta.

Det här är gudarnas gåva till alla rock-DJs med självaktning. ”Box Office Poison” är också gudarnas gåva till radiosporten. Du som vet, du vet.

Publicerad den av

2017-2022 med KC BABY — anar vi en blivande svensk klassiker?

KC BABY: '2017-2022'

Duon KC BABY släpper en sommarsingel som andas stora känslor i komprimerat format. ”2017-2022” kan mycket väl bli en svensk klassiker.

När KC BABY bildades 2017 var det resultatet av två människors intensiva möte i kärlek till musiken. Men också en naturlig verkan av att ljudkonstnären Kajsa Magnarsson och bob hund-ikonen Conny Nimmersjö var ett par. När de gick skilda vägar fem år senare, så valde de att hålla fast i och utveckla det gemensamma bandet KC BABY. Från deras andra album, ”Nästan perfekt”, släpps nu singeln ”2017-2022”.

När ett förhållande tar slut är det sällan entydigt vad orsaken är. I ”2017-2022” med KC BABY är det Conny Nimmersjö som sjunger sin egen text. I Dagens Industri skrev Jan Gradvall: ”I den kliniska ’2017–2022’ sjunger Conny Nimmersjö om en sommar då de ’plötslig var klara med varann’, utan ett uns bitterhet.” Och gav albumet en fyra i betyg.

Det här är den kanske starkaste sången om en skilsmässa som gjorts på det svenska språket. Därtill har låten en melodi och ett arrangemang som sätter sig direkt. Det är ingen överdrift att ana att ”2017-2022” kommer att räknas som en svensk klassiker.

Publicerad den av

KC BABY – tillbaka med ännu mer pop för vuxna

KC BABY (Photo: Emily Frick)

När Kajsa Magnarsson och Conny Nimmersjö startade KC BABY runt 2017 var det under devisen “det lilla bandet med de stora känslorna”. Även om duons sound och inriktning förändrats, så finns hudlösheten kvar. Den 9 maj släpper Fanfar! deras andra album – “Nästan perfekt” – på vinyl och strömningstjänster.

Nu är KC BABY tillbaka. “Skivan tog över fem år att göra”, berättar Conny Nimmersjö. “Inte för att det var någon skaparkris. Det blev pandemi. Vi fick barn. Det blev krig. Vi separerade. Skivan är ett soundtrack till allt detta.”

Kajsa Magnarsson: “Allt det som sjungs är sant. Jag är väldigt tacksam över att den fick bli klar. Den är kanske lite bråkig i sin form men det är okej. Det blev så, som så mycket annat.”

På “Nästan perfekt” gästas KC BABY av Mattias Alkberg och Insomnia Taxxi, som båda sjunger på “Till Berlin”. Amanda Werne (känd under artistnamnet Slowgold) spelar dragspel och körar på “Nu är det så”.

Det är svårt att värja sig för “Nästan perfekt”. Text, musik och uttryck ligger och vibrerar nära nerverna. Det är njutbart och oroande. På samma gång. Precis det som är signum för KC BABY. Det är popmusik vi hör, men texterna – som rör sig mellan ömsinta vardagsbetraktelser och bittra uppgörelser – ger musiken en vuxnare ton än vi är vana vid.

Conny: “När jag och Kajsa började spela ihop var jag övertygad om att det bara var en tidsfråga innan Kajsas sångröst blev en av de mest älskade i landet. Det är fortfarande bara en tidsfråga.”

Foto

Foto på KC BABY taget av Emily Frick.

Publicerad den av

”Till Berlin” är en stark återkomst för KC BABY

KC BABY: "Till Berlin" ('To Berlin')

Nu kommer nytt material med KC BABY. Kajsa Magnarsson och Conny Nimmersjö följer upp den starka debuten med en singel som gästas av Mattias Alkberg och Insomnia Taxxi.

Bandet KC BABY släpper den digitala singeln “Till Berlin”, ett avstamp inför albumet som kommer i maj. Gäster på låten är Mattias Alkberg och Insomnia Taxxi. Den sistnämnda ett alias för Iryna Novikova, experimentell musiker från Charkiv i Ukraina, med ett uttryck som landar någonstans mellan Nico och Sisters of Mercy.

“Till Berlin” är en låt om rörelse – bort från något, mot något. Verserna handlar om att sitta fast och att söka en väg ut – till en vän, en annan plats, ett bättre tillstånd. Texterna hade gärna fått kännas inaktuella. Det gör de inte.

Albumet, ”Nästan perfekt”, som släpps den 9 maj, har vuxit fram under fem år – genom pandemi, separation, krig och småbarnsår.

“Låtarna blev soundtracks till allt detta,” säger Conny Nimmersjö, som tillsammans med Kajsa Magnarsson utgör bandets kärna.

“Allt det som sjungs är sant,” säger Kajsa. “Skivan är kanske lite bråkig i sin form, men det är okej. Det blev så, som så mycket annat.”

Bland gästerna på kommande albumet hörs också Amanda Werne (Slowgold) på dragspel och kör.

Releasedatum för ”Till Berlin”

4 april 2025. ”Till Berlin” släpps initialt enbart som digitalt spår, men kommer att finnas på den LP som släpps senare i vår.

Lyssna på ”Till Berlin”