Sedan mer än trettio år är Robert Johnson and Punchdrunks världsledande i genren surfrock. Med åren allt mindre puritanska, men också alltmer slagfärdiga. ”Box Office Poison” är ett fascinerande verk från ett band som bara fortsätter att utvecklas.
Beroende på vem man pratar med så var det i Solna eller Stockholm som bandet Robert Johnson and Punchdrunks såg dagens ljus, för idag mer än trettio år sedan. Det kan kvitta lika, men det är kring frontfiguren Robert Johnson som det mesta har kretsat under årens lopp och det är hans kreativitet och hängivenhet som huggit bandets historia i sten.
Det här är inget band som följer andras trender och tidens nycker, det här är egensinne personifierat.
Det är klart att vi som skivbolag gillar de artister vi ger ut (vem skulle annars göra det?), men ärligt talat så måste man stå häpen inför ett artisteri som så stenhårt går sin egen väg. Och utvecklar sig. Hittar nya vägar, bryter ny mark. Även om det går emot de egna fansens förväntningar och att man riskerar att offra de hängivnas kärlek. För Robert Johnson and Punchdrunks finns inget alternativ. Det är den egna vägen eller ingen som gäller.
På ”Box Office Poison” står Robert Johnson och bandets förre basist i centrum. Det är mycket tack vare Tobias Einestad som skivan låter som den låter, som låtarna är byggda som de är.
Och resultatet är imponerande. Inte minst på vinyl. Sällan har en pressad svart vinyl sprakat igång en tyngd såsom på ”Box Office Poison”. Självklart har vi ett egenintresse av att säga så, men det är ändå sant. Betänk att det bara finns 300 exemplar av vinylen. När de är borta, så är de borta.
Det här är gudarnas gåva till alla rock-DJs med självaktning. ”Box Office Poison” är också gudarnas gåva till radiosporten. Du som vet, du vet.