Publicerad den — Lämna en kommentar

“Pussy Was Wired for Sound” – låt för låt

Robert Johnson of Robert Johnson and Punchdrunks on Pussy Was Wired for Sound - track by track

Robert Johnson från Robert Johnson and Punchdrunks berättar själv om låtarna på albumet “Pussy Was Wired for Sound”.

Fråga efter “Pussy Was Wired for Sound” med Robert Johnson and Punchdrunks i din lokala skivaffär eller köp skivan direkt från oss.

Duke’s Spasms

Jag och Gordon Presley (medkompositör och producent) delar intresset för John Carpenter i allmänhet och ”Escape from New York” i synnerhet. Bästa actionfilmen genom tiderna och bästa filmmusiken som inte är italiensk. Isaac Hayes gör en oförglömlig insats i filmen – som Duke.

Almodóvar’s Delusions

Folk tror i allmänhet att jag grottar ner mig i gamla Super 8-filmer och likt Lux Interior och Ivy Rorschach samlar på kitsch och skräck. Ingenting kan vara mer fel. Jag gillar Spanien, mest Valencia. Jag avgudar Penelope Cruz och jag älskar Pedros Almodóvars filmer. Jag kan inte välja en specifik film utan väljer alla. Johan Wallnäs på orgel och vokala effekter illustrerar kvinnor på gränsen till nervsammanbrott perfekt. ¡Buenas! 👊💥

Mushburger

Gordon Presley och jag spelar huller om buller. Vi vet knappt själva vem som spelar vad. Det är väl en ”far och son-grej”, antar jag, för när Gordon nu börjat skriva låtar låter det väldigt mycket som mina låtar. Han får protestera om han vill. Titeln anspelar på hopplösa vågor i surf-sammanhang och är det något vi är dåliga på så är det som surfare. Sämre än Beach Boys faktiskt.

Voivoid Tensions In Hell

Hyllning till en av musikhistoriens bäst klädda män, Richard Hell. Som om inte det var nog så var han på rätt plats vid rätt tidpunkt i 70-talets rockkretsar nere i Bowery, New York. Television, Heartbreakers och The Voidoids är inget dåligt CV – men jag minns helst hans sönderrivna t-shirts och allmänt nyvakna uppsyn. Fantastiskt gitarr av Jonathan Doe som jag tror Richards gitarrist Robert Quine (R.I.P.) hade uppskattat.

Genocide In Space

Varför en låt om massmord i rymden? Tja, för att en av Link Wrays bästa låtar heter “Genocide”. Eftersom jag aldrig vill att något ska låta 100% retro så är ”rymd-kortet” alltid ett bra sätt att komma runt problemet. Att få till både eko och hermetiskt slutet i ljudbilden fascinerar mig också. Älskar den.

Fuzztone CEO

Vem vill inte vara FUZZTONE CEO? Här är det Jonathan Doe som drämmer till med ett utflippat solo flera solsystem förbi Tune In, Drop Out bla bla bla… Älskar’t!

Menopause Surf

Jo, jag kallas för det på svenska. Klimakteriesurfarn. Det var kulturprofilen Marcus Törncrantz som coinade det och som alla vet väljer man inte smeknamn utan gör en låt om det istället. 😉

Link Wray Is Back For Good

Redan när jag skrev låten såg jag en naken Link Wray släppas – väldigt likt T-2 – ner från himlen för att sen sno kläderna av bikers på ett biljardställe. Den skrev sig själv. Bra vokala effekter också av Johan Wallnäs i bakgrunden.

Die Mauer Surf

Gordon Presley skrev den här själv och ville att jag skulle bidra med baklänges-solo. När låten var klar tyckte vi båda två att det lät väldigt mycket Punchdrunks som gått vilse i Berlin. Great stuff, Gordy!

Dean Stockwell

Bästa filmscen? Jisses, det är omöjligt men när Dean Stockwell sjunger i “Blue Velvet” är definitivt med i diskussionen. Ursprungligen barnskådis i filmer med Errol Flynn till birollsgigant i ett stort antal favoritfilmer. Vet inte varför jag tänker på Dean när jag hör dom dova syntharna. Håkan Lidbo har dessutom adderat detaljer i ljudbilden som är långt över min nivå att förstå. ❤️

Bullets Argue Well

Ennio Morricone. Hur hyllar man honom? Den störste för mig. Omöjligt att svara på. Jag gör ändå ett tappert försök med ett western-tema. Min dotter Olivia och producerande Tobbe Einestads dotter Svea bidrar med körsång. Just körsång var ju ett av Ennios många signum. Jonathan Doe spelar det som borde vara första wah-wah-gitarren i bandets historia. Swell. 👍

Viva la Biafra Bay Ray

Två herrar med förflutet i legendariska Dead Kennedys. Dessvärre är de på total kollisionskurs med varandra sen evigheter tillbaka. Det här är en musikalisk fredspipa – eller joint beroende vart dom befinner sig. Punk på Punchdrunks vis.

Theme from Pasolini’s Mind

Jag tillhör dem som gärna hade sett en uppföljare till ”Being John Malchowich” fast med Pier Paolo Pasolini. Denna italienska mångsysslare dog brutalt under mystiska omständigheter på 70-talet men hann innan dess skapa några mästerverk. Det här är åtminstone vad jag tror om ljuden i hans huvud.

Var hittar jag skivan “Pussy Was Wired for Sound”?

Fråga efter “Pussy Was Wired for Sound” med Robert Johnson and Punchdrunks i din lokala skivaffär eller köp skivan direkt från oss.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *