Bell Witch och Profetus belägrar Stockholm med långsam doom metal

Nu möter Fanfar! våren genom att dra in en svart skugga över Stockholm. Den 5 maj ställer vi finska funeral doom metal-bandet PROFETUS och amerikanska doom metal-duon BELL WITCH på Kägelbanans scen.

Finska Profetus är arketypiska representanter för genren funeral doom metal. Gruppens musik går så långsamt att din tanke om långsamt måste sakta ned. Det är långt mellan anslagen, frontmannen Anssi Mäkinen sjunger inte sällan på inandning och texternas tema är genomgående undergång. Det kan kanske låta parodiskt, men Profetus imponerar och deras totalkonsekventa vemod rymmer både skönhet och något exotiskt. Det är ingen slump att deras skivor ges ut av japanska Weird Truth Productions.

Trots att Bell Witch är en duo lyckas man åstadkomma ett stort och varierat sound. Tempot är mycket långsamt, det är ödesmättat, ångestladdat och riktigt vackert. Basisten Dylan Desmond och trummisen Adrian Guerra startade Bell Witch i hemstaden Seattle 2010 och gav 2012 ut det mästerliga debutalbumet LongingProfound Lore Records.

Biljett köper du hos Södra Teatern.

Tid

Tisdagen den 5 maj, klockan 19:30.

Plats

Kägelbanan, Södra Teatern, Mosebacke torg, Stockholm. Närmaste tunnelbana är Slussen, uppgång Hökens gata.

Biljetter

170 kr inklusive serviceavgift. Köp biljett genom Södra Teaterns biljettkassa.

Vilka andra kommer? Rekommendera gärna spelningen för dina vänner på Facebook.

Med reservation för förändringar.

Vackert vansinne med finska Oranssi Pazuzu

Finska Oranssi Pazuzu är ett band som målar tavlor med sin musik. De bilder som jag får i huvudet är tecknade med vansinne. Det är dynamiskt, vackert och gör mycket ont i öronen.

Allt sedan det sena 1960-talet har rockband – på allvar eller som skämt – tävlat i att spela på högst volym. Kronan i juvelen är väl metalbandet Manowar som vid flera tillfällen försökt att bevisa sin tes om att vara ”världens högst spelande band”.

Finska Oranssi Pazuzu kan mycket väl konkurrera om titeln, om man får döma av min hörsel efter lördagens konsert på Püssy a Go Go i Stockholm. Fast den höga volymen verkar inte hos den finska kvintetten ha samma machovärde som den traditionellt haft under rockens historia. Volymen finns där och har ett egenvärde, men mest för att bidra till ljudbilden.

Oranssi Pazuzu bildades 2007 och har precis släppt sitt tredje album i eget namn; Valonielu (Svart Records). Musiken beskrivs som psykedelisk black metal. Konserten på Püssy a Go Go är som en resa till någon av HP Lovecrafts noveller. Jag tänker också på Hawkwind, det finns hos Oranssi Pazuzu en liknande känsla av malande rymdfärd; ett science fiction-äventyr som löper amok.

Genren black metal är annars – som så mycket annan musik – fast i uttalade och outtalade regler, måsten och förbud. Allt sådant som tar död på det intressanta med musik, tycker jag. Men Oranssi Pazuzu är ett exempel på motsatsen, ett band som trotsar det förväntade. Det finns en bra dynamik i bandets musik, som blir särskilt tydlig live. Intensiteten går upp och ned, men medlemmarna är inte nödvändigtvis synkrona. När fyra av dem dämpar sitt spel kan den femte ösa loss som besatt.

Varm rekommendation.

Länkar