Fanfar! föregicks av fanzinet Kaspar Hauser

I juni 1983 utkom det första numret av fanzinet Kaspar Hauser. Det blev också det sista numret, men erfarenheterna från utgivningen resulterade flera år senare i starten av Fanfar!

När jag gick första året på gymnasiet var jag på väg från ett politiskt intresse till en passion för musik, jag var också på väg ur punken och in i andra avvikande kulturyttringar; inte minst lockade industrimusik och mer konstnärliga varianter av rockmusik.

Utöver att jag var ung och oerfaren, så märks detta bort från och till något ganska tydligt i det enda numrets väldiga spretighet. Här ryms en intervju med den då näst intill helt bortglömde poeten Åke Hodell, långa porträtt av samtida tidstypiska band som La Crosse och Strasse, en onödigt ointressant intervju med Henrik Venant i Underjordiska Lyxorkestern och lite blandade recensioner av skivor och konserter som råkade hamna i min väg.

Nu har det runnit mycket vatten under broarna sedan Kaspar Hauser gavs ut och jag tycker att man får förlåta sig själv för en och annan skämskudde under livets resa. När jag nu bläddrar igenom ett av mina fåtal sparade exemplar slås jag ändå av den ursäktande tonen, att ingenting får löpa linan ut och att ansatsen ofta är pretentiös men tas ned med ett halvhjärtat skämt.

Något år senare kom jag att praktisera på musiktidningen Schlager, och just den här fegheten togs ur mig av tidningens chefredaktör Håkan Lahger. Jag hade som uppgift att recensera Bengt Ohlssons debutbok Dö som en man, sa jag och lämnade in en ganska mjäkig text. Den fick underkänt med uppmaningen ”skriv som du tycker istället”. Det var en bra skola.

Man ska väl tänka på att detta var långt före webbens dagar. För en tonåring var det dyrt att gå till ett tryckeri med sitt fanzine, jag hade ingen egen kamera och man fick låna ihop till bandspelare och annat som behövdes. Det var säkert en bidragande orsak till att det inte blev fler nummer.

I Kaspar Hauser nummer 1/1983 i övrigt:

  • Intervju med Simple Minds av Ulf Waldecrantz
  • Intervju med Abcess Exil av Annicka Lang
  • Intervju med Untermensch av Magnus Nilsson
  • Konsertrecension av Monochrome Set på Kolingsborg, Stockholm av Magnus Nilsson

Dessutom är numret fullt med fantastiska fotografier tagna av Måns Edwall, bland annat från konserter med Sex Pistols, The Clash och Simple Minds i Stockholm. Omslagsbilden är också tagen av Måns Edwall och det är Fred Asp, då trummis i Måns band Alien Beat, på bilden.

Genesis P-Orridge i Stockholm 1984

Psychic TV gästade Stockholm 1984 och spelade bland annat på Kolingsborg. Vi träffade gruppens frontfigur Genesis P-Orridge och intervjun med honom gavs 1995 ut i sin helhet som nummer tre av Fanfar!

Fanfar! nummer 3 om Genesis P-OrridgeDen andra utgåvan från tidskriften Fanfar! blev en byrålådsrensning. 1984 var Psychic TV i Stockholm och jag fick möjligheten att intervjua Genesis P-Orridge för Länstidningen i Södertälje. Efter att en kortare version blev publicerad låg utskriften av hela intervjun i en byrålåda och skräpade. I samma anda som premiärnumrets tre intervjuer med Lars Cleveman kändes det 1995 helt rätt att ge ut intervjun med Mr P-Orridge i sin helhet.

Det hör till historien att Psychic TV var mina största idoler vid den här tiden. Genesis P-Orridge var en sorts halvgud och den grenen av industrimusiken var oerhört attraherande för mig.

Dagen innan spelningen uppträdde Genesis P-Orridge med någon sorts performance eller föreläsning (eller kombination av dessa) på Konstfack. Jag letade mig dit och vågade fråga honom om jag kunde göra en intervju dagen efter. ”Visst”, blev svaret, ”men jag kan väl ringa dig på förmiddagen, så bestämmer vi mer exakt”. Det där borde väl i andra fall betyda att han på ett snyggt sätt ville få iväg mig, men faktiskt – redan på morgonen kom det en påringning från Genesis P-Orridge.

Jag minns att min första tanke efter att samtalet avslutats var – ”den här telefonen måste sparas för alltid”. (Nej, jag har den inte kvar.)

Intervju gick bra. Genesis P-Orridge var mycket älskvärd, uppmärksam och precis så intensiv som man kan vänta sig av en person som ägnat – och ägnar – sitt liv åt en övertygelse.

Om du är intresserad av Genesis P-Orridge, Psychic TV och föregångaren Throbbing Gristle kan jag rekommendera boken Wreckers of Civilisation – The Story of COUM Transmission & Throbbing Gristle av Simon Ford, utgiven på Black Dog Publishing 1999. Den ger bland annat en fördjupad bild av de tidiga åren och den samtid som färgade in Genesis P-Orridge.

Fanfar! nummer 3 finns fortfarande i lager, så är du intresserad av ett exemplar så är det bara att höra av sig till oss.

Intervjun med Genesis P-Orridge gjordes av Magnus Nilsson, som också tog alla foton i numret.

Tre intervjuer med Lars Cleveman

I mitten av 1980-talet började vi intervjua Lars Cleveman, operasångare och medlem i rockbandet Dom Dummaste. Det som var tänkt som ett inslag i ett vanligt fanzine blev med åren del ett i en intervjuserie som avslutades 1991, då vi gjorde debut med Fanfar!

Fanfar! nummer 1-3Fanfar!s första utgåva var ett dubbelnummer med tre intervjuer med Lars Cleveman. Vi skrev ut intervjuerna precis som de var, med tankepauser och allt som fanns med på inspelningarna. Själva tyckte vi att det var ett fantastisk grepp, men framgången lät vänta på sig. Fanfar! nummer 1-3 möttes med total oförståelse från de kulturredaktioner vi uppvaktade.

”Jaha, vad ska ni skriva om i nästa nummer? Hans kalsonger?” är väl den kommentar som blivit mest klassisk.

I backspegeln är jag mest nöjd med att vi löpte linan ut och genomförde projektet. Man måste vara lite generös mot sig själv och ge en klapp på axeln till de killar som fortfarande gick på gymnasiet när den första intervjun gjordes.

Många år senare gjorde den andre frontmannen i Dom Dummaste, Martin Rössel, en intervjuserie med och om Lars Cleveman i radio. Det låter kanske lite knepigt, men faktum är att det Martin fick fram ur Lasse är på pricken det som Fanfar! borde ha handlat om, men som vi inte hade förmåga att ens fantisera ihop. Leta upp radioserien, om du kan, den är väl värd att lyssna på. Inte minst ger den en utmärkt väg in i Lars Clevemans operavärld.

Nummer 1-3 finns fortfarande kvar i lager, så är du intresserad av ett exemplar går det bra att höra av sig till oss.

Intervjuerna med Lars Cleveman genomfördes av Magnus Nilson och Conny Nimmersjö. Alla foton i Fanfar! 1-3 är hämtade ur Håkan Lindells arkiv.

Så här skrev Stefan Malmqvist om debutnumren i Svenska Dagbladet den 2 september 1991:

Lars Cleveman är en av Stockholms intressantare musikprofiler, även om han är långt ifrån den mest kända. En av de saker som gör honom speciell är att han under många år har utvecklat två parallella karriärer, en inom operavärlden och framför allt då som en del av operakören; den andra har varit litet mer offentlig och rymmer arbete med grupper som Blomsterunge, Dom Dummaste och som soloartist.

Nyutkomna fanzinet Fanfar! har ansett Lars Cleveman så pass intressant att det tilldelat honom hela det första numret (som är dubbelt). Fanfar! publicerar tre intervjuer med Cleveman gjorda 1984, 1985 och i maj 1991. Tidsperspektivet i intervjuerna ger en unik inblick i hur en artist, vars skapande verksamhet till största delen sker utanför de kommersiella allfarvägarna, förändrar sig över en längre period. Detta ovanliga grepp som möjligen tillkommit av en slump placerar Fanfar! på kartan över de mer läsvärda fanzinen.